Att ha ett samarbete med människor i en annan världsdel är utmanande i sig, lägg till att de flesta av dem inte har möjlighet att ta emot samtal från utlandet eller kan engelska för den delen. Så en självklar del i vår mission för Sanawari är att kontinuerligt besöka hantverkarna på plats för att utveckla och förbättra samarbetet.

Jag åkte själv ner en vecka i september. Eller inte helt själv faktiskt. Jag hade vårt lilla pyre i magen på runt åtta veckor med mig som sällskap. Så fort jag klev av flyget på Kilimanjaros flygplats kom välbekanta dofter och en varm luft emot mig. Hemma igen tänkte jag. Ja precis så, eftersom ”home is where youre hearts at” och för mig har vissa platser och människor liksom nästlat sig in lite extra. Sanawari kommer ha en plats i hjärtat för alltid och nu även ett större syfte.

Ett samarbete startades i mars tidigare i år och nu var det dags att följa upp detta på plats. Med tanke på att tidsperspektivet i Tanzania skiljer sig drastiskt från vårt i Sverige så hade jag redan innan förberett mig på att saker och ting skulle ta längre tid än väntat. Jag lyckades hur som med att bocka av alla punkter på min önskelista och veckan gick såklart supersnabbt. Naturligtvis blev det ett och annat ”this is Africa” tillfälle men det ingår och är oerhört lärorikt och berikande när du gått igenom det ett par gånger och landat i en acceptans om att saker inte är som hemma. Den lilla swahilin jag lärde mig under förra resan trillade sakta tillbaka och jag njöt verkligen av att vandra omkring på de dammiga vägarna i Sanawari igen. Köpa nybakt chapati på morgonen av damen i huset bredvid, att dricka masala chai med “mama Hamis” på hörnet och gå tidig morgonpromenad vid foten av mäktiga mount Meru.

img_4436

15053251_10157806171835311_1807239614_o

img_4836

 

 

 

 

 

 

Den absoluta höjdpunkten under resan var mötet med kvinnorna som jobbar på sandal workshopen. Jag hade tillsammans med min goda vän Kyille (barnmorska från Sanawari) och Carola (volontär från Sverige) bestämt möte med alla kvinnor där inga män fick närvara. Av egen erfarenhet så tenderar kvinnorna nämligen att öppna sig mer om inga män närvarar eller till och med prata över huvud taget. Så utan att krångla till det körde vi en helkväll tillsammans. Vi delade drömmar, pratade framtid och önskemål om arbetsförhållandena framöver. Min man Martin kom under sommaren på den briljanta iden att försöka fixa någon form av försäkring till dem som jobbar. Kyilli som jobbar på en sjukmottagning i området kan allt om detta och tillsammans kunde vi nu berätta för alla att deras familjer skulle, så länge de jobbar på workshopen få tillgång till gratis sjukvård och förhoppningsvis även hjälp med medicinering om så skulle behövas.

dsc_0137

dsc_0036

 

 

 

 

 

En annan viktig punkt på min lista var att besöka läderfabriken i Himo där lädret som används till Sanawarisandalerna används (läs mer om det här ->). Jag spenderade även många timmar på workshopen tillsammans med hantverkarna. Kikade på nya modeller, diskuterade eventuella förbättringar och det bästa av allt är det förtroende jag nu märker växer fram oss emellan.

En ide jag fick redan i mars var att skapa ett samarbete med ytterligare en skicklig hantverkare i Sanawariområdet. Sömmerskan Stella (läs mer om Stella här ->) Hennes tillskott är ljuvilga kuddfodral gjorda av det klassiska afrikanska kitenge tyget. Jag botaniserade mig många timmar bland kitengetyger på marknader och tillsammans med Stella tog vi fram en härlig kollektion som fått swahiliska namn.

img_4624

Det finns såå mycket jag vill göra och samtidigt som framtidsplanerna för Sanawari formas njuter jag av allt som skett under det senaste halvåret. En flygbiljett tillsammans med min lilla familj och en tom kalender med ett enda mål: att få vara tillsammans och lära känna en ny kultur. Detta tillsammans med ett öppet sinne öppnade dörrarna för ett samarbete ”beyond borders”.

Kärlek

Linnea